Hej Laura! Ropar flickorna som går förbi i korridoren på skolcentret Brava. Den nyblivna skolcoachen Lauri Kuiko vinkar tillbaka och ler nästan ofrivilligt.
– Lauri, Laura, Mauri, Skol-Lauri – jag har redan fått ganska många smeknamn här, säger Lauri och skrattar.
Lauri Kuiko började som skolcoach för Pargas stads finskspråkiga grundskolor i augusti 2024. På måndagar och tisdagar arbetar han med högstadieeleverna i skolcentret Brava. På onsdagar och torsdagar finns han i lågstadieskolorna. Var tredje vecka arbetar han vid Korpo skola i yttre skärgården och besöker då och då även Utö skola långt ute i södra Skärgårdshavet.
- Någon vanlig arbetsvecka finns egentligen inte. Jag är där jag behövs, berättar Lauri om sitt arbete.
Lauri, som tog examen som samhällspedagog från Yrkeshögskolan Humak i Åbo år 2020, har alltid velat jobba med ungdomar, särskilt i skolmiljö. Tidigare har han haft liknande tjänster i Pöytis och Åbo.
- Jag gillar att arbeta med ungdomar och att besöka olika skolor. I skolan uppstår möten naturligt eftersom ungdomarna redan finns här och jag behöver inte leta efter dem, säger Lauri.
- Det är lätt att prata med ungdomar, och på något sätt har vi också liknande intressen. Fast de kanske inte håller med om det och ibland tycker nog att jag är en gammal gubbe, säger 30-åriga Lauri skrattande.
I Pargas tog den nyblivna skolcoachen Lauri kontakt med sina ungdomar redan från början med sin avslappnade och otvungna stil. Redan i början av höstterminen höll han en lektion för varje klass i alla sina skolor för att snabbt bli bekant för eleverna.
- Ömsesidigt förtroende kräver alltid en viss grad av öppenhet och ömsesidighet. Det här jobbet är inget för den som tar sig själv på för stort allvar. Ungdomar drar snabbt ner en på jorden om man är för självgod, säger Lauri med eftertryck.
- Ungdomar berättar ganska öppet och spontant om sina egna grejer och fritidsaktiviteter. Å andra sidan är jag själv ganska öppen och delar med mig av mina egna erfarenheter – förstås inte om precis allt, säger Lauri och ler.
Under en vanlig arbetsdag tillbringar han rasterna och tiden i korridorerna med eleverna. Han deltar också ibland i friare lektioner, som musik- eller bildkonstlektioner. Dessutom stöttar han exempelvis elevkårens styrelse och hjälper till med olika praktiska uppgifter. Vid Brava skolcenter arbetar förutom skolcoachen även två heltidsanställda ungdomsarbetare som Lauri samarbetar nära med.
- Ibland ser kalendern tom ut, men plötsligt kan dagen bli så full att jag knappt hinner äta, berättar Lauri om sin vardag i skolan.
- Om jag lyckas göra skolan lite trevligare i en elevs ögon, blir det också roligare att gå dit, säger Lauri om meningen med sitt arbete. Häromdagen hörde jag från en rektor att en av hans elever hade kommit till skolan bara för att jag skulle vara där just den dagen.
Det är den bästa feedback man kan få för sitt jobb, säger han glatt.
Lauri vill bidra till att eleverna får lite ljusare och roligare skoldagar och skapa gemenskap i skolmiljön. I sin egen vardag finner han glädje i att skratta tillsammans med både ungdomar och kollegor. Irritationsmoment och svårigheter bleknar i ljuset av det positiva.
- Alla skolor i Pargas har fantastisk personal, och det gör det också trevligt att komma till jobbet. För mig är det viktigt att känna mig som en del av skolans professionella team, även om ungdomarna själva är hur härliga som helst, reflekterar Lauri. - Rektorerna är också väldigt lätta att prata med, de lyssnar och uppskattar det arbete jag gör.
Lauri berömmer dessutom de små klasserna i Pargas.- Här kan det vara omkring 15 elever i en klass, medan det i Åbo ofta är dubbelt så många. Dessutom finns det mycket mindre byråkrati i Pargas jämfört med större städer. Saker och ting sköts snabbare. Till exempel är min närmaste chef ansvarig för all finskspråkig utbildning i Pargas. På mina tidigare arbetsplatser kunde det finnas två mellanchefer mellan mig och den högsta chefen, vilket fördröjer beslutsfattandet i skolans vardag, fortsätter Lauri.
- I Pargas har jag dessutom träffat stadens direktör flera gånger. I Åbo hände det inte en enda gång! påpekar han avslutningsvis.